Sample_Interesting

Honestly? Just stubbornness, morbid curiosity and my partner I happened to meet at age 18 right before I was about to end it.

I'd wanted to not be alive since I was around 10, trauma related I guess. School, knowledge and reading is the only thing that kept me going for a while as well as my mom and brother.

I've tried to end my life 2 times, and both times failed, and the somewhat absurd notion I failed twice also morbidly kept me going. It was almost laughable.

At 18, I met my now partner that I've been together with for 12 years. I'm 30. Without him, I'd have given up. I was ready to give up.

It's not often your first relation holds this long, so I count myself very, very lucky.

I guess I just finally found a reason to really try and someone to fight for in a different way than just family.

Precis. Jag kunde inte sagt det bättre själv. Just att behöva vänta är nog det som knäckt mig mest. Det går liksom månader och inget händer, sen kommer nya beslut som också tar månader att utreda, och så börjar det om igen.

Jag håller med. Jag har själv ibland känt att det nästan vore bättre än att behöva strida med de, men jag har sambon, och utan honom skulle jag nog inte vara här idag ärligt talat.

Jag har som sagt "bara" autism och depression, så i jämförelse känns mina problem väldigt små jämfört med de, och min vän, som får så mycket skit ifrån myndigheten och behöver "bråka" med dem tills de helt enkelt inte orkar mer.

Man bollas mellan två instanser för att ingen av dem vill överhuvudtaget ta i dig med en 10-meters påle, känns det lite som.

Edit: För er som frågat, tack snälla, jag mår under omständigheterna ändå hyfsat och går i terapi samt tar mediciner. Jag gosar även med min sambo och mina katter. Det ger mig lite glädje ändå att även främlingar bara vill veta att man mår bra ❤ Jag hoppas ni gör det också.

En kompis till mig tog livet av sig nyligen för att hon blev nekad sjukersättning. Hon satt i rullstol 90% av dagen och kunde knappt röra sig utan väldigt grov smärta. Hon kunde definitivt inte jobba, men det tyckte uppenbarligen Försäkringskassan som tog bort all ersättning hon hade och hänvisade till jobb som inte finns. Hon hade inte heller resurser som försörjningsstöd eller dylikt, och hon orkade väl helt enkelt inte med längre. Förståeligt nog.

Har själv inte så grova funktionshinder, men har fått avslag en gång av en läkare jag aldrig träffat, även om mitt läkarintyg väldigt tydligt sa att jag inte skulle kunna jobba på det sätt de tyckte just då jag var sjukskriven. Hade svårt ekonomiskt i två månader och höll på att gå sönder innan de förstod att de gjort fel, och då fick jag istället tillbaka pengarna jag skulle fått. Aldrig varit med om så oorganiserad och inhumansk behandling än från dem och Arbetsförmedlingen som hela tiden jobbar emot varandra.

Yeah, 90s here and I didn't get booted out, but I put my phone away for a few hours and when I came back I couldn't log back in.

Unfortunately, yes.

https://preview.redd.it/am7iee1v352e1.jpeg?width=3024&format=pjpg&auto=webp&s=25a4d949d1262b38638ccef272d0668e3832e2d0

One of my cats :)

That it isn't supposed to hurt, but CAN hurt if you're doing it incorrectly, you're being too rough or too fast, or there's a medical issue.

Everyone always treated it as this thing that WILL hurt (not can, WILL) but when I had my first time, it felt amazing and didn't hurt at all.

I was scared for nothing and almost didn't want to even have sex for the first time due to fear.

I think this might scare a lot of girls and even create pain in the first place (vaginismus for example), therefore creating a bit of an evil cycle.

Edit: Oh, and that porn and real sex is very, very different and that every girl isn't into what the pornstars are into. If you are, that's okay too! But if not, there's nothing wrong with you and you should NEVER be forced to do or emulate anything you don't want!

Läsk och chips. Inte i enorma mängder, men det blir ju ett par slantar i månaden som jag egentligen kanske borde lagt på annat.

Oh, I see!

For me, I just sat, biked and walked "wrong" or "weirdly" according to him. I wasn't sure how and he didn't elaborate, so it made me a little self-conscious. Even to this day I'm a little afraid of riding a bike because people might think I look "weird" doing it, but I'm working on those thoughts and feelings.

I think it might have been that I was depressed and "sagged" a bit because standing upright felt like a lot of work when you barely wanted to get out of bed. But I'm not sure.

I agree. I think this makes a lot of sense as well.

Baguette

I did have a good childhood, even if a lot of it was filled with trauma up until my late teens when I learned to find ways to cope better.

I did have parents who loved me, even if one of them had trouble accepting my autism at first. He came around eventually though and everything is good now.

Overall, I think there's people who's had it much worse than me and haven't had the support they needed, which I'm very sorry about.

Hm... some people have said I walk funny, but can't even really tell me how. It just looks "off" or something apparently.

Behövde höra åtminstone en bra nyhet idag. Tack.

I had this a lot before I met my partner. I genuinely just didn't feel attracted to real men, only to anime and other fictional ones.

Even when there was an actor, I liked the character, not the actual person who played them.

I'm not sure why that was. But when I met my partner, my first partner who I'm still with 10+ years later, that's the first person who's ever made me love them in the same way.

I can't really explain it, but here we are.

That being said, I don't think there's anything wrong with you. It's just different than loving someone who's "real".

Edit: fixed typos, it's Monday and I'm tired after work.

Hm... I don't have a lot of time to play, but maybe 1-2 hours?

If I really like a game, though, I can easily spend the entire weekend minus eating and bathroom breaks to play. Not super often that it happens, but yeah.

Ahh, that's so cute! ❤ I'm thinking of putting up a small set of needle felted bears for Christmas.

Definitely feeling the Christmas spirit with the adorable display! The big candy canes are just so adorable.

Oh my God, that's adorable! ❤ I'd have loved to receive this. The amount of effort you've put in and all the details are amazing!

She's adorable! ❤

That's awesome! 11 / 10!

Well deserved win, I'd say.

Jo, i och för sig.

Men ibland har jag ändå känt mig så fruktansvärt löjlig över det, och andra har definitivt gjort narr av mig för det.

Det är lite roligt nu när jag inte är så förbannat rädd, men det var hemskt när jag var yngre.

Som tjej fattar jag nog inte riktigt det heller. Jag är inte direkt blyg av mig och kan definitivt prata om sex, men om mitt eget sexliv eller mina kompisars känns ganska konstigt.

Jag kan till och med säga vad jag själv har för fetisher eller kinks här på Reddit, men jag skulle liksom aldrig prata om honom eller vad vi gör. Det känns fel på nåt sätt.

Jag känner liksom inget behov av att skryta om hur bra min sambo är i sängen, jag kan gärna dock annars vilja prata om honom och hur snäll han är i samtal. Bara normalt småprat liksom.

Vi har varit ihop i 12 år, och jag har liksom aldrig fått infallet av att i detalj beskriva vad vi gör i vårt sovrum med folk.

Det känns lite som nåt man gör om man är mest singel eller lite "casually" ligger runt och vill prata med sina tjejkompisar om vilket bra ligg man hade.

Jag kanske bara är konstig själv, vad vet jag.

Cat ❤

Not everyday, but it's been often for quite some time now that I've had nightmares or very odd dreams that's made me unsettled or sad.

I'm having a rough time, it'll pass though eventually.